Alla som inte dansar är våldtäcksmän
Igår var det Ma,ma,ma-maskinen!
Efter att ha fått med Jennny (som fick springa från Ackis in till stan) i sista minuten for vi till Sthlm. Vi kom till Grönan vid sextiden och vi slog oss ner för att dela på en pizza på en bar/restaurang. Vid sjutiden tänkte vi egentligen gå och ställa oss vid Maskinen och köa men vi hittade några trevliga brevbäresystrar som tipsade om toan och köpte öl till en så vi blev kvar. Klockan slog nästan åtta innan vi ställde oss, men vi såg ändå. Visst var det mycket folk men många var yngre och kortare och det uppskattar man på konserter, i alla fall om man vill se bra.
Maskinen körde igång klockan åtta, jag tror det var i princip prick klockan åtta. Och de körde. De hade energi och körde hårt. Publiken var mest taggad på "Segertåget" och "Krossa alla fönster" och det var galet bra. Själv klart dansade man för att inte bli kallad våldtäcksman. Den låten jag älskar alla mest med Maskinen, dvs "Kärlek vid sista ögonkastet" kanske inte är den bästa att spela på spelningar pga ej dansvänlig, fast jag älskade ju det. Dock var liveversionen lite underlig, lika med den fantastiska låten "Stora trygga vargen". Men annars var det grymt! Och man insåg att det är svårt att sjunga med i rap, och att det låter förjävligt när man försöker. Jag blir aldrig en rappare, eller en bra sångerska!
Efter spelningen drog vi tillbaka till baren/restaurangen och hängde med brevbäresystrarna lite till. Sedan åkte jag och Jenny in till centrum, och det är inte det roligaste jag gjort. Att stå i cirka tjugo minuter inklämd mellan två killar i en spårvagn är ej superkul. När man sedan klev av var det skönt att bli fri. Jag sökte upp Linda-Marie på Grill och såg Anna Järvinen där, men jag missade starten. Det underliga var att inte Anna hade någon strålkastare på sig utan bandet hade mer. Förresten ska det sägas att Grill är ett jättemysigt ställe. Det är saker överallt och gammaldags men ändå modernt. Och ja, Anna då, hon var bra och hon var inne i musiken på ett sött vis. Hon spelade "Lilla Anna" i slutet vilket är en låt jag lyssnat på en hel del.
Efter spelningen träffade jag Pontus, vilket är Grills ägare, musiker och icke att förglömma är han gift med Elsa Billgren. Linda-Marie känner honom så han kom fram och vi hälsade och pratade lite. Sedan kramades vi oss sa adjö och jag skyndade till tåget och åkte hem efter en finfin kväll.
Så jävla ljuvlig det kan bli
Det var en fin kväll igår. Först "Jakten på den försvunna staden" staden sedan häng med Filip och Fredrik i deras loge. Efter att ha letat över två timmar på stan under eftermiddagen fick jag träffa dem till sist. Jag har de finaste idolerna man kan ha. De är otroligt snälla!
För ja, jag letade på stan igår eftermiddag efter skolan. Självklart hittade jag dem inte även om jag hade sökte på Twitter om någon nämde deras bravader i Uppsala. Det gjordes men jag hittade inte dem ändå och jag pratade med Åsa över en timme som också sökte åt mig. Och ja, ni får skratta åt mig för detta och tycka att det är stalkigt. Det är det också, men jag skäms inte.
Jag gav upp efter över två timmar som sagt. Det var väldigt kallt och det var bara att inse att chansen är för liten. Jag skickade iväg ett sms till Fredrik där jag undrade vart de höll hus och när jag kom hem fick jag svar. Fredrik skrev:"Sorry! Vi har fullt upp här. Ses mellan showerna?". Självklart ville jag det!
Klockan sex var det show. Jag var där själv och fick sitta på vänsterkanten på rad sju. Det kanske låter som en dålig plats men den var faktiskt bra. Johanna, Pella och Joni (Fredriks familj) satt nära mig och det gladde mig. Joni glodde på mig ibland, vilket kanske inte var konstigt eftersom jag kollade dit rätt ofta jag med.
Sedan börjad det som sagt. Showen var bättre än i Gävle och publiken med. Dock var det bara jag som sa:"JA!!" och räckte upp handen när Fredrik frågade:"Någon som vet vart Ottebäcken ligger?". I Gävle var det väldigt många. Men det var något speciellt med publiken ändå och Filip och Fredrik fick stående ovation i slutet. Glädjen i det! Dock var det inte lika många som sjöng med i allsången i Uppsala kändes det som, men jag stod där och vrålade:"Uppsala - Festen kan börja!". För det var det var den som blev sloganen i Uppsala, vilket jag tyckte var lite lite tråkigt. Sa till Filip och Fredrik efter också att det har kommit på bättre på andra ställen, så som i Gävle.
Nu ska jag prata om träffen efter. Jag ringde nämligen Fredrik efter showen och han förstod vad jag ville och sa:"Du kan komma till oss om du vill. Bara om du vill, du behöver inte!" och jag svarade:"Jag kommer jättegärna!". Han hade dock problem med hur jag skulle komma ner till dem så han gav telefonen till en vakt som hämtade mig. När jag kom ner till dem såg jag Filip stå och hänga i en korridor med några andra människor. Han sa hej och kramade mig och jag berömde showen. Sedan pratade vi lite till och jag gav min present. Det var ganska roligt eftersom att presentsnöret hade trasslat in sig i min flagga i väskan så det blev problem. Fredrik kom under allt detta också och kramade och sa hej. Jag fick till sist upp min present och gav den till Filip med ett:"Jag vet inte om du kommer att förstå! Inte ens alla fans förstår!". Men han förstod, eller åtminstone rätt väl. När han läste:"Varför heter det Japp i Sverige?" sa han:"Det är något med Mars och Japp va?" och så berättade jag om att de hade pratat om det i Boston tea party. Fredrik sa att han mindes. Sedan gick Fredrik en stund och jag stod själv med Filip, chefen från Berns och någon annan man. Vi pratade om showen och om vad som kommer härnäst. Jag vet inte hur mycket jag får säga!
Sedan följde jag med Filip in i logen där Fredrik var. Det var någon annan kvinna där också som filmade för någon skola tror jag med olika stipendier. Sedan blev jag, Filip, Fredrik och en tjej som heter Hanna själva i logen. Fredrik satt sig i en stor röd soffa och jag satt mig bredvid. Vi satt där och pratade massa om Uppsala och om showen. Det kan väl också sägas som sidospår att jag smörjde in mitt ansikte med kräm under konversationen. Det är kanske inte det charmigaste jag har gjort men torr hud är inte heller charmigt. Vi pratade i alla fall massa och det var jättehärligt. Jag älskar att Filip och Fredrik har blivit avslappnade med en, eller jag menar snarare att de vet att de inte behöver vara övertrevliga. De sitter och suckar ibland och gäspar och säger att det är jobbigt med showen. Jag:"Ni får inte tänka så. Ni får tänka:Jaaa!!! Vad kul!!" och Fredirk svarade:"Ja!Men det är kul. Men jobbigt!". Och han sa att han inte ville att något kommunalråd eller liknande skulle komma för då måste han vara övertrevlig. Det är ett hårt liv att vara F&F. Haha.
Vi sa adjö efter kanske en kvart-tjugo minuters häng och det blev kramar och en vakt ledde oss ut. Efter det var det bara att försöka greppa vad man hade varit med om. Det går knappt! Stortheten i det är enormt, att jag får hänga i princip själv med mina största idoler i en loge. De som jag har älskat i över tre och halvt år och som jag då drömde om att bara få träffa.
Röda maj, värmen erövrar stan
Första maj och värmen erövrar Uppsala. Det känns att det är vår nu, nästan sommar. Om några veckor är det sommarlov. Det finns väl hopp om livet.
Igår var det sista april. Jag valde att fira den här i Uppsala som är en av Sveriges största valborgsfirarstäder. Firandet började klockan nio på morgonen då jag mötte upp Ellen, Viktor och några av deras kompisar vid ån för att se forsränningen. Sedan begav vi oss till Humc likt tusentals andra Uppsalabor. Det var väldigt mycket folk och väldigt trevligt och jag träffade massa härliga personer. För att göra historien kort åkte jag framåt kvällen hem till Ida och käka, sedan hem till Ellen och kvällen slutade för mig på stan med Viktor och hans vänner. En händelserik och trevlig Valborg måste jag säga. Nu har jag tuschpennor på armarna som inte går bort, superskitig jacka och en tygkasse som luktar fruktansvärt mycket rök. Mitt välmående är det dock bra med! Bättre än väntat.
Första maj är det som sagt idag, en väldigt politisk dag som ni vet och jag har sett Lars Ohly tala. Han pratade om välfärdsamhället och jag tänkte på Bob hund. Talet var förrutom min Bob hund-referens väldigt bra och jag älskar att många folk brinner för politik, det är nästan så jag blir tårögd. Jag hörde andra Vänstertalare före med när jag väntade på Ohly och det gör mig glad att det finns människor som verkligen vill förbättre samhället. Nu säger jag inte att jag är helt vänster men jag är helt klart rödgrön och Vänsterpartiet har enligt mig bra värderingar. Fast politik är inget jag är duktig på att tala om, dock är det intressant.
I fredags åkte jag förresten hem för att njuta av den första delen av långhelgen hemma. Hela familjen kom hit i fredags och pappa köpte en ny gitarr, en svart Fender. Den har det spelats på i helgen. I söndags förmiddag åkte jag hit igen och på kvällen firade jag Kvalborg med Jenny och hennes vänner. Vi skulle egentligen på tweetup men när vi inte hittade den hängde vi själva. På fredag kommer mina käraste män till Uppsala och jag har nationellt prov i engelska. Synd! Jag ska på showen på kvällen i alla fall. Håller tummarna för att jag får träffa dem också. Jag vill, vill, vill!
Igår var det sista april. Jag valde att fira den här i Uppsala som är en av Sveriges största valborgsfirarstäder. Firandet började klockan nio på morgonen då jag mötte upp Ellen, Viktor och några av deras kompisar vid ån för att se forsränningen. Sedan begav vi oss till Humc likt tusentals andra Uppsalabor. Det var väldigt mycket folk och väldigt trevligt och jag träffade massa härliga personer. För att göra historien kort åkte jag framåt kvällen hem till Ida och käka, sedan hem till Ellen och kvällen slutade för mig på stan med Viktor och hans vänner. En händelserik och trevlig Valborg måste jag säga. Nu har jag tuschpennor på armarna som inte går bort, superskitig jacka och en tygkasse som luktar fruktansvärt mycket rök. Mitt välmående är det dock bra med! Bättre än väntat.
Första maj är det som sagt idag, en väldigt politisk dag som ni vet och jag har sett Lars Ohly tala. Han pratade om välfärdsamhället och jag tänkte på Bob hund. Talet var förrutom min Bob hund-referens väldigt bra och jag älskar att många folk brinner för politik, det är nästan så jag blir tårögd. Jag hörde andra Vänstertalare före med när jag väntade på Ohly och det gör mig glad att det finns människor som verkligen vill förbättre samhället. Nu säger jag inte att jag är helt vänster men jag är helt klart rödgrön och Vänsterpartiet har enligt mig bra värderingar. Fast politik är inget jag är duktig på att tala om, dock är det intressant.
I fredags åkte jag förresten hem för att njuta av den första delen av långhelgen hemma. Hela familjen kom hit i fredags och pappa köpte en ny gitarr, en svart Fender. Den har det spelats på i helgen. I söndags förmiddag åkte jag hit igen och på kvällen firade jag Kvalborg med Jenny och hennes vänner. Vi skulle egentligen på tweetup men när vi inte hittade den hängde vi själva. På fredag kommer mina käraste män till Uppsala och jag har nationellt prov i engelska. Synd! Jag ska på showen på kvällen i alla fall. Håller tummarna för att jag får träffa dem också. Jag vill, vill, vill!
Tänk om det finns en bortglömd värld
"MOjHNlJJ1Fdj #JÄIRFM"
"o1OeG9tvbPWM #JÄIRFM"
"JBwKRTqzkf6L #JÄIRFM"
Stod det på Kents Twitter igår eftermiddag. Det var inte helt lätt att förstå vad de menade men några knäckte koden och sedan spred det sig. Det var så enkelt att man skulle kopiera koderna och klistar in de i Spotify, då fick man tillgång till fyra nya låtar.
De fyra nya låtarna är väldigt bra, dock är jag inte helt kär än. Jag kan tycka att låten "Ett år utan sommar" (som inte är med på skivan) är bättre än dessa tre och 999. Men jag gillar dem ändå, och Kent är kluriga och fantastiska gubbar. Snart kommer hela skivan, snart kommer Kentvinet och snart så drar de ut på turné.
"#JÄIRFM" står förresten för "Jag är inte rätt för mörkret" (dvs det nya albumt), men det har ni nog redan listat ut.
Här kan du lyssna
Vi tacklas och bockar
Här är några bilder från söndagens show som kommer från Moa och Hanna som jag var med.
Förresten sägs det att dessa män ska leda Kristallen i höst. Nu vill jag dit ännu mer. Någon som har tvåtusen att ge mig?
Det här är livet
Det kommer bättre bilder senare.
Ja, bilderna är inte den bästa kvalitén, men eftersom jag glömde min kamera hemma fick jag fota med mobilen. Håll till godo!
Igår kväll var jag som många av er redan vet på Konserthuset i Gävle och såg Filip och Fredriks show "Jakten på den försvunna staden". Jättebra är det bästa ordet att säga om showen. Filip och Fredrik var kreativa, roliga och varma som alltid.
Ett problem jag hade hela kvällen var min mobil. När vi kom till Konserthuset dog den direkt, pga lite batterier. Jag fick stå bakom en blomma och ladda mobilen vilket gick i ca två minuter eftersom det blev insläpp. Sedan dog den såklart efter också, det var tur att jag hade Hanna och Moa med mig.
Men nu ska jag inte prata om min mobil, det finns bättre och intressantare saker att prata om nämligen showen. Jag och Hanna hamnade till och med längst fram i mitten även om vi hade på sjätte raden från början. Som ni förstår så såg man väldigt väl, men det var ändå lite jobbigt för nacken.Jobbigt för öronen och ögonen var det dock inte.
Fredrik kom in först och pratade och presenterade Filip. Filip kom in och vi sa:"Hallå där!" i kör och sedan började det. Det blev mycket anekdoter som alltid och sedan pratades det självklart mycket om Gävle. Syftet med kvällen var att hitta en ny slogan till Gävle, det blev:"Vi tacklas och bockar" vilket var Filips idé. Det kom fram genom Brynäs och Bocken. Ni förstår. Sedan sjöng och spelade Filip och Fredrik massa också. Det bästa var i slutet när de sjöng Winnerbäcks "Om du lämnar mig nu". Allting slutade med att Filip pussade Fredrik på kinden sedan gick de iväg och skrek:"Nu ska vi vara med om historia!". De skulle nämligen på hockeymatchen direkt efter.
Det var väldigt synd att de åkte iväg på den tycker jag för jag fick nämligen inte träffa dem som jag brukar. Jag, Hanna och Moa gick till deras buss direkt efter men efter en stund kom det ut en man och frågade:"Väntar ni på Filip och Fredrik? De har redan åkt! De kommer tillbaka efter matchen." så det var ingen idé. Vi gick till centralen istället och jag fick köpa dyr tågbiljett hem igen. Filip och Fredrik gör mig fattig!
Nu är det bara vänta drygt en månad tills de kommer till Uppsala. Då drömmer jag att de ska komma hem och fika hos mig. Jag kan ju alltid hoppas!
Kom inte hit och com
Jag sätter väl samma rubrik som Umeåtidningarna.
Igår kväll var det premiär för Filip och Fredriks show "Jakten på den försvunna staden" i Umeå. Tyvärr var jag inte på plats men det verkade lovande av recensionerna jag läst. Och om kritiker säger att det är underhållande och otroligt bra vet jag inte vad jag kommer tycka på söndag när jag ska se det i Gävle.
För er som inte har riktigt koll på "Jakten på den försvunna staden" kan jag berätta kort vad det handlar om. Filip och Fredrik besöker 24 städer i vår och showen handlar om den staden de kommer till men även att växa upp. De berättar anekdoter ur sitt eget liv och letar fram det unika i varje stad. I Umeå verkade de lyckas väldigt bra. Har bara hört glada tillrop!
Så, hur lyder recensionerna? Som sagt låter de bra. Genomsnittet ligger på betyg 4/5 vilket är toppen. En menade att showen är för lång, men en och halv timme är inte långt tycker jag. Annars är det bara positivt och det berättas om att Filip och Fredrik pratar mycket om sig själva, sjunger fint och att de får med sig publiken på ett otroligt sätt.
Nu längtar jag bara tills på söndag ännu mer. Kommer självklart skriva om det på måndag! Då har jag sett showen med egna ögon och kan ge min bild. Nu fantiserar jag bara!
Förresten har den bästa bloggen någonsin lagt ner, nämligen Enmoviebox.
Jag älskar dig så vi kanske kanske kanske syns igen
Har på senaste tiden lyssnat mycket på "Far och son" och "Maskinen". Band där herr Frej Larsson rappar, som också är (har?) med i härliga Slagsmålsklubben. Begåvad grabb! En av låtarna jag lyssnar på extra just nu är Maskinens "Kärlek vid sista ögonkastet", en mer lugnare låt av dem men ack så bra. Fullkomligt älskar citatet:"Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion, vi åt och drack och grät och vi skrattade och vi kom ihop". I maj ser jag dem troligen på Grönan. Åhå!
Och få mig av den här jävla gatan
Ligger just i sängen och läser Shelleys "Frankenstein". Det är bara 61 sidor kvar nu och de ska vara lästa tills jag lägger mig ikväll. För imorgon måste jag skriva som en tok på min svenskauppsats som bland annat ska innehålla "Frankenstein". Åh herregud! Långfredagen blir tung för mig, även om litteratur är intressant.
Jag har inget vettigt att säga, mitt lov är plugg i stora drag. Det, musik och munspel. Jag improviserar på munspelet nu och säger till mamma och pappa:"Hör ni vad det är för låt?" och ibland hör de men oftast inte. Själv tycker jag det är självklart, men det är jag.
Nästa helg blir det finheter i Gävle men det återkommer jag med. Har vassa planer eller snarare drömmar.
Vind i håret och vår sikt låg klar
Första morgonen med lugg, kortare hår och blonda och kopparfärgade slingor. Ja, detta är ovant men eftersom jag äcklades av mitt andra långa hår är det skönt.Jag har fått god respons från andra som tycker det är svinsnyggt, dock är det bara mamma som har sett det irl av dem jag känner. Ni andra kanske tycker det är fult när ni får se det.
Jag tycker inte det är fult, jag gillar luggen och det korta. Färgen är lite...märklig. Kanske hade det varit finare med en färg i hela håret och inte slingor. Jag tänkte först göra allt blont men eftersom frisören sa att det i princip inte gick blev det inte så. Men jag är nöjd med det här! Jag blir mer van hela tiden, och jag vet inte hur många gånger jag har sett mig i spegeln efter.
Och jag tänker alltid på dig i april
Idag fyller herr Hellström 38 år! Han börjar bli stor nu. Jag lyssnar på Minnen av aprilhimlen några fler gånger än normalt. Det är april och Håkans födelsedag!
Åh Uppsala, vad var jag någonsin för dig
Åh, Den svenska björstammen kommer till Söderhamn på School's out. Jag hamnade i något chockläge när jag fick sms från pappa imorse som berättade det. Äntligen har de fått riktigt bra musik till School's out. För er som inte kommer från Söderhamn eller vet School's out är det en drogfri gratis "fest"i stan då man har fått sommarlov. Jag har varit där något år men det har inte riktigt varit höjdarartister eller band, men nu så. Kapten Röd kommer också som jag gillar. Åh, älskar att de satsar på bra svenska artister som sjunger på svenska detta år. Minst ett till band/artist ska dit! Jag hoppas på Bob Hund, Hästpojken eller något sådant. Men det kommer aldrig ske!
Nu har jag förresten påsklov. Hej och hå! Ellen överraskade mig igår och kom till skolan och sedan gick jag på stan med henne och Vikor och mötte även Kim och Jakob en snabbis och vi skapade vuxenpoäng då vi bland annat pratade om vitlökspressar. På kvällen var jag också med Ellen och Viktor och jag fick ta del av deras LCHF-liv då vi åt grädde med bär. Sedan snackade vi och gjorde "Gifta,ligga,döda-leken" innan jag for hem i kylan.
För ja, kyla är det. Idag har jag varit ut en snabbis och det är ganska kallt. Tidigare idag snöade det till och med. Tragiskt på många sätt. Det ska ju vara vår! Ikväll ska jag åka hem till Bull och fira henne eftersom hon fyller arton om några dagar. Imorgon kommer pappa och då åker jag hem till Stråtjära.
Okej...låt mig få prata om en till sak! Vad jag ska göra på lovet, men det är inte speciellt intressant eller kul. Jag ska plugga som alltid på lov, jag behöver lov till att plugga. Jag har i princip bara en uppgift att göra om man inte räknar med plugga till matteprov. Men denna uppgift är svår och lång när det är en uppsats då jag måste läsa en till hel bok, plus några andra texter, fakta och skriva på en vecka. Hej då påsklovet!
Se till att krama riktigt hårt
Det blev Stockholm i onsdags, jag var och såg och träffade herr Krunegård på Bengans. Vi kramades och pratade och som sagt spelade han även före. Mycket fint.
Jag och Jenny åkte mot Stockholm vid tre, vi kom dit strax före fyra och begav oss till Bengans. När vi kom dit var det en massa folk där, men vi fick ändå bra plats. Vi stod nämligen på sidan av alltet. Markus kom efter ett tag och körde några låtar från senaste skivan på keyboard. Jag har tidigare hört att han pratar mycket mellan sina låtar, det gjorde han även här. Det var inga långa historier men jag tror han pratade mellan varje låt ändå, något litet kort.
Efter spelningen hade han signering. Jenny orkade inte stå i kön så hon gick och jag fick stå ensam. Det var mycket folk och även om Markus tog tid och tog kort med dem som ville gick det ganska fort. Det blev min tur och jag gick fram höll fram min skiva och sa: ”Jag har redan den nya skivan signerad så jag tog med min favoritskiva istället”, nämligen Markusevangeliet. Och han frågade om det var den gamla eller nya utgåvan, jag tror han sa fel eftersom jag har den nya. Sedan samtalade vi lite till och han sa att jag kunde ta en pin, så fotades vi och kramades. Han var så avslappnad och snäll, han är ödmjuk och det känns som att han verkligen tycker att det är roligt att träffa fans.
Sedan gick jag ut från Bengans och pratade med Erika lite och sedan in igen för att möta Linda-Marie. Hon velade om hon skulle köpa skivan eller inte, men till sist bestämde hon sig och vi ställde oss i kön. När vi kom fram så sa Markus:”Åh, du igen!” och jag svarade:”Ja! Jag har hittat en vän nu!” Han:”Det är alltid bra att hitta en vän!”. Vilket var det bästa citatet från träffen! Och vi tog kort och sedan gick vi faktiskt en gång till eftersom Linda-Maries kort inte blev bra. Vi kramades sen och sa hej då och han sa att jag skulle ha det så bra.
Lyssna förresten på hans nya album på Spotify.
Hold on to your dreams
Igår var ett speciellt BD-datum, nämligen 30 mars. Den 30 mars 2008 begick gitarristen Anders Göthberg självmord då han hoppade från Västerbron. Själv har jag aldrig varit på Västerbron och jag gillade tyvärr inte Broder Daniel för fyra år sedan. Men det är förjävligt och sorgligt att Anders är död, jag tänker mer och mer på hans gitarrslingor i låtarna och de är underbara, och insikten att om han hade levt hade kanske BD spelat fortfarande.
Jag har läst och hört mycket om Anders, om hans död. En av de bästa och detaljrikaste är intervjun med hans flickvän Paola Bruna i Novell. Sedan gillar man ju alltid när medlemmarna i BD pratar i honom, som i filmen BD forever då Henrik läser en dikt han skrivit.
Gårdagen blev inte speciellt extra BD-ig. Det hade ju på något sätt varit roligt att klä ut sig till panda, men nej. Istället lyssnade jag på BD hela morgonen och sedan har jag och Ellen prata en hel del BD och vi citerade Henriks dikt tillsammans.
R.I.P Anders Göthberg, dina gitarrslingor förgyller mina dagar!
Men jag kommer inte längre utan din hjälp
Klockan 21.00 igår kväll fick Kent.nu för många besökare och det blev fel på dersa databas. Jag hade redan föranat att det skulle bli något sådant. Det är knappast en överraskning när det handlar om Kent, ett av Sveriges absolut populäraste och största band. Om de säger:"Gå in på Kent.nu vid 21 för att lyssna på 999" är det inte svårt att förutspå vad som kommer ske.
Låten då, ja den är sjukt bra, fast första gången var jag inte helt övertygad. Sedan lyssnade jag på den igen och igen och det blev bara bättre och bättre och till sist grät jag nästan. Fan vad Jocke Berg är ett geni och fan vad Kent är bäst. Visssa menar att Kent aldrig har låtit så här, jag tycker snarare det är en blandning av det nya och det gamla, mest det gamla. Men det är bra, det är skönt att Kent är på fötter igen.
Lyssna även på Spotify
